Vår lärare talade till oss i högst humanistisk anda om sina kläder. Han berättade hur gärna han fyllde garderoben med flera exemplar av samma skjorta, då det var en bra skjorta. Han berättade hur hans dotter suckade när han hade köpt nya skor, likadana som de gamla. Han berättade hur butiksbiträden kollade konstigt på konom när han ville ha fyra skjortor av samma sort! Så han köpte bara två, och ångrade sig senare.

De flesta i klassen gav intrycket av förvåning över detta, varför ska man ha samma saker? Den almänna upplevelsen var att ingen hade varit med om detta tidigare, så som jag förstod det. När jag tänker efter förstod jag precis vad han menade, jag tyckte snarare att det var ganska normalt, det var en vuxengrej helt enkelt.

Själv köper jag gärna nya converse när de gamla är trasiga, de är ju sköna, dock byter jag färg. Jag öppnade min pojkvänns garderob en gång och log lite förbryllat åt det jag såg, en hög utnötta skor, alla likadana, blå och inte särskilt märkvärdiga. Jag reagerade på det kommrer jag ihåg, kanske inte för att de var likadana, utan mest förundrad över varför han behållit de trasiga, och varför han var så fäst vid just den typen som jag tyckte var.. tråkig.

Jag är uppväxt på landet där mycket gammalt enbart ersätts med nyare exemlar av samma modell när det tidigare är utnött. Man sparar, återanvänder, lagar, och gör de val man vet fungerar. Konservativt, men en aning miljövänligt, och inte så prylgalet.

Jag vill ha variation, inget tal om saken, men kanske är det inte så konstigt med saker som är likadana, det är ju trotts allt, saker.