Var dag
ett dygn av sorg
molnen sveper fram förbi mitt fönster
ut mot verkligheten
svarta karmar omvälver en tragisk tillvaro
förspillda drömmar grumlar havsutsikten

Mina rosor
små röda
gåva
rosenblad drömmer om ett annat liv
på mormors gamla skrivbord
kan inte hindra dem från att uppfylla sina drömmar

Tiden går
som i en gammal stuntfilm
enda tecknet är de avrivna almanacksbladen
ingen saknar tiden
jag saknar

jag längtar

Den lilla flicka
som inte visste vad hon hade innan hon tappade det
ut genom havsutsikten,
slängde praktiskt taget ut den
hasplande hisplande
och nu försöker hon fiska upp allt igen
med en håv och gamla tummade bilder

och hur ska man veta om han verkligen menar det?