in i mina svartaste sorger


som tränger upp till min hud


som du kysser


Du låter mej vara alla mina åldrar

och den hårdaste tjockaste muren


den som det skriker i


av


gamla besvikelser rädslor


och skam

den sätter du dej på och sjunger


och andas på den


vi kan se hur muren vittrar


 Sen


älskar


vi


under vårt gemensamma


livsträd


 länge