skälvande sista minuter
innan hjärtslag förstummas
då du framför mig
är det minsta att begära
men varje del för händer
att ta till

långsamma steg mot dagen
som längtan kupat
i rädslans brustna innanfäste
men aldrig fann makt att besegra

när aromerna av din skönhet
bjuds till smak från mina läppar
vattnas en uttorkad öken
och du tänder liv
som aldrig ens levde för någon

vem kan då vända bort
till andetag utan glöd
när din närhet är en fyllnad
där tomhet skakats av hopplöshet

hos dig hör jag
skrattets ekande guldgruva
stryka glädje mot min sorg

ömsint slog du rot
i det avstängda något kalla
målade färg på det svarta
genom kärlekens mystik

det vi känner men ännu inte förstår

äntligen har höstdag
förvandlats från regn och saknad
till solens varmaste vind
när den rör vid oss
omfamnar tröstande
våra skal av fysisk längtan