Jag ser ljuset flämtande
växa sig starkare
alltefter mörkret kryper inpå
och hugger efter min hals.

Först en förskrämd liten låga
fladdrande i vinden
som blir ljusare och fängslas
när svärtan runt mig
bildar kontrast.

Det närmast oskönjbara
blir till ett vredgat vrål av kraft
som bär mig över avgrunden.

Ur dödens käftar spirar livet.
En oemotståndligt taggig
evighetsros.