Jag rör vid dina axlar varje morgon men vet att jag vill mer,
att fjärilar ska bryta sig ut ur pupporna jag vet jag planterat vid din ryggrad,
att en för varje kota bryts upp,
att du mister vad som håller dig upprätt.

Och fastän jag hoppas, så vet jag,
om fjärilar bryter sig ut så går jag sönder
för jag vill aldrig vara ensam kvar,
aldrig ensam lämnad kvar.