Den mobbade pojken mådde allt sämre
av all skit han dagligen fick på sej.
Han var 17 år, & det var som om han
plötsligt var ett lovligt byte, en tacksam
måltavla för vissa halvpsykopatiska
individers behov att avreagera sej.
Ingen hade pojken att vända sej till
& berätta... han hade aldrig fått lära
sej att anförtro sej med sina problem.


En natt tog han saken i egna händer.
Gömde sej i portuppgången, där en av
hans värsta plågoandar bodde, drog på
sej en mask för att skydda sin identitet.
Det första slaget med baseballträet
träffade fint över axel & nyckelben
så att hans offer stöp & svimmade.
Sen slog han X antal hårda slag över
benen, så att benpiporna stod åt alla
håll.