Det finns en strandsatt människa i hennes tårkanaler.
Inget flöde för dem vidare
Samma människa har fastnat i matstupen
varken på väg upp eller ner

orden är samlade, stockade
under människans skjorta
som hon vill riva sönder
i ett rassel av knappar
då de faller i backen

knappar för henne att samla i ett skrin
ett sånt som gamla människor har

När de lyfter locket
minns de människorna
och skjortorna de rev

först då, med tiden i hand
öppnar de sina tårkanaler