hon som sa att det finns inget kvar
inget att strida
inget att bekämpa

hon som sa att hon inte vetskap har
om lycka
men inte heller vill känna

hon sa att hon inte förstod när det hände
att allt bara blev väldigt tomt
att det finns inget lyckligt i hennes värld
ingen önskan, sorg eller förväntan

hon talade om befrielsen
och jag önskade säga att
för mig är det livet

jag vill få henne att se
lyckan i alla små ting
som att sparka med foten bland höstlöv
eller le lite smått åt naiva små barn
som ser allt med helt andra ögon

hon var så bestämd
på att livet var hemskt
men inte heller hon visste varför

hon som sa att det finns inget kvar
inget att leva
och inget att dö för