Många är de som spelar någons avlägsna bekant.

De kan gå förbi varandra på gatan
och avämätt nicka till hälsning.
En tyst överenskommelse
eller ett hinder någonstans
En stolthet eller en längtan
kanske båda
för båda

De avlägset bekanta kan prata med varandra
utan att riktigt tala
och de känner båda ett mått av förljugenhet
men har ändå svårt att tystna helt

För de har sett varandra lysa.
Längst inne i den svarta pupillen
dit de flesta ej äger tillträde
dit väldigt få hittar fram

Där har de dansat
i en sekund eller en evighet

Ja, många spelar någons avlägsna bekant,
där finns en sorg och en skörhet

Än värre är hur många som spelar falsk närhet
till varandra
I det finns inget vackert