Står på kanten av ett hav
avgrundsdjupt sträcker sig botten lodrätt
utan gräns för ögat
som förtvivlat söker fästpunkt

Svindlande känslor fyller bröstet
endast tankarnas förvirring håller fötterna kvar på kanten
som en klistrig härva
bevarar de mig från det okända

Men hjärtat känner havets själ locka
ett djupt andetag senare faller jag
i universums fyllda tomhet
och fångas av stjärnors strålar

Faller i det okända mörkret
fyllt av varande och ljus
lämnar tankarnas ångestfyllda verklighet
för att äntligen möta livets hemlighet