Jag har tecknat sagoslott med tinnar och torn.
Omsorgsfullt med min vackraste guldpenna.
Där har jag satt mig själv som Rapunzel
och väntat att någon ska klättra upp i mitt torn
längs mitt hår.
Ja, jag har låtit håret växa i månader,
kluvna hårtoppar till trots.

I mitt torn har jag skapat min värld
och låtit fantasierna bli min verklighet.

Men det är alldeles för många vallgravar
alldeles för många gallerfönster
och jag är inte en Törnrosa som tror att
man vaknar av en kyss.

Jag rakar hellre av mig mitt hår,
pressar kroppen genom spjälorna
och hoppar.

Det kan hända att jag landar hårt
eller mjukt
Att jag får simma eller flyga.

Det kan hända...

Och jag har egentligen redan rivit sönder min teckning,
men det finns guldspår kvar på mina fingrar...