Jag sitter vid köksbordet och lyssnar till julens sista ljud. Klockan som inte visar tiden tickar högt, barnen drömmer prassliga julklappsdrömmar och familjen skrattar bakom spelkorten på bottenvåningen.

En dag har passerat. En vanlig dag som fått betydligt mer omsorg än andra dagar. Frukosten har varit lite längre och fikat lite mer välsmakande. Fler smaker har samsats på middagsbordet än någonsin tidigare och glöggen har värmt leende hjärtan. Granen stod ståtlig, tyngd av skimmer och med paketen under sina vingar.

Sent somnade flickan med lockar som täckte kudden och med ögon som nyss gråtit.

Dagen var för stor.

Kanske somnar mamman också. Ensam, bakom svidande ögon.

Dagen var för tom.