Jag har tyngt mitt öga med
Alldeles för mycket kajal
Tårar smetar ut
Det som du trodde var det som var jag

Kan aldrig hålla minen
När makeupen spricker
Det är då ni slutar svara
På mina halv tre samtal

Mitt i natten
Ska man ändå inte sova


När stjärnorna lyser som starkast och månen somnat på sned



Är då våra leenden är som ärligast
Allt som vi känner blir som intensivast
Aldrig har jag älskat så
På dagen

Kommer ångesten
Från fylle sms och spyan i min papperskorg


En plötslig vetskap
Ett slag rakt mellan mina gröna

Du dök aldrig upp igår
En kyla i mitt rum
Griper tag och förstenar

Lurat mig själv
Till att du tyckte om mig lite
Lite mer än dom andra

Men jag var bara en marionett
I ditt skådespel
Där du står för både manus och regi

Du klippte av mina snören
Nu ligger jag döende på scenen


Och ni applåderar



Du matade mig med lugnande
Teg mig till desperation
Tills jag hamnade i en sjukhussäng

Nästan andlös

Sen backade du över mig med din motorcykel