Hon går längs stranden med tunna armar runt sin kropp
Hon går över kantiga stenar och hon snubblar ibland

Långt bort i fjärran lyser svagt men hoppfullt från en fyr
Ett ljus som skyms av den salta droppen i en ögonvrå

Från havet blåser en isande vind som väter hennes kropp
Det svaga ljuset reflekteras i naken hud som glänser av frost

Som en ryggsäck följer ångesten med där hon går
Ska hon orka ända fram när bördan är så stor

Den tyngsta är du...
Den käraste är du...
den som måste in i ljuset är du som en gång var en liten skärva i hennes kropp.