En morgon sågs en draperad gås.
Den låg bland andra bröder och systrar
klädda på av smör, ost, kaviar
o olika sorters grönsaker.

Den verkade vänta på
att någon hungrig människa
skulle stanna till med en kopp
rykande hett i ena handen och
en blå glasassiett i den andra.

Plötsligt hörde ett krus socker
en melodi visslas i matsalen.
Det var en ypperligt vacker melodi och
dess toner lockade och pockade

tills många människor samlades och skockades
en smula längs det långa bord
där kökspersonalen på hotellet bullat upp
både det ena och andra till frukost.

Innan någon riktigt visste hur det gick till
tog en flicka och bet till i smörgåsen.
Därmed tystnade också den vackra melodin
med ens. Men det brydde sig ingen
av alla de hungriga människorna om.

Bara blommorna i fönstren grät ohämmat
över att den vackra melodin så plötsligt dog bort.
En av blommorna tog så häftigt vid sig
att den strax blommade ut och
fällde sina blad i ren och skär sorg.