…stod och blundade vid övergångsstället. Hon kunde höra bilar och bussar köra förbi. Men cyklarna hade hon litet svårare att förnimma. De var så tysta och inte använde cyklisterna sig av sina ringklockor heller. Hon stod och försökte föreställa sig hur det skulle vara att gå rakt ut i körbanan medan hon ännu blundade. Hon föreställde sig olika resultat av hur det skulle kunna gå. I en version skulle hon bli påkörd av en cyklist och i en annan av en bil, i en tredje av en lastbil eller buss. I de olika versionerna där hon blev påkörd skulle hon bli det på olika sätt beroende på vilken sorts fordon det handlade om som hon skulle få kontakt med. Om hon träffades av en cyklist skulle hon bli som en stoppbock så att cykeln stannade genast och hon själv skulle trilla tillsammans med cykeln och cyklisten ned på de vita ränderna på asfalten. Kanske skulle det sedan komma ett annat fordon som inte hann bromsa och köra över dem båda så att de släpades med några meter undertill eller framtill där kofångaren satt. Om det var en buss som hon blev överkörd av skulle hon hamna under den och släpas med eftersom hon skulle fastna undertill. Det skulle rinna en massa blod ur många små och stora sår. Så där stod hon och fantiserade medan bilarna i en stadig ström körde förbi utan att stanna. Hon stod inte heller alldeles vid trottoarkanten utan en liten bit bort, närmare gräsmattan till bakom henne. Men hon stod i alla fall med ansiktet vänt mot vägbanan som om hon väntade sig att någon av bilarna skulle stanna till och vänta på att hon skulle gå över. Det här var tredje gången på en vecka som hon stod så här vid ett övergångsställe och blundade. Föreställande sig olika saker som kunde hända. Någon annan skulle kanske komma och ta henne för att vara blind och av hjälpsamhet föra henne vid armen tvärs över gatan sedan den hjälpsamma först fått bilarna att stanna i en lång rad efter den första. Hon visste inte hur länge hon stått där. Men till slut tröttnade hon i alla fall på leken och öppnade ögonen. Då såg hon vad hon förut bara anat sig till. En fotgängare på väg över gångbanan från andra hållet gav sig ut i gatan utan att först tydligt markera för bilarna att nu var här en fotgängare som ville komma över gatan. Kvinnan i den sandfärgade klänningen med prickar och streck i olika färger blev påkörd av en bil. Kroppen kastades upp i luften och for konstigt nog över bilen som fortsatte en bit framåt, saktade in och for sedan iväg som ett skott. Kvinnan hamnade sedan över motorrummet på bilen bakom. På själva luckan till motorrummet. Det hördes ett märkligt krasande ljud som fick luften att kännas väldigt påtaglig. Det var som om solens värme och sken plötsligt blev än mera intensivt och påtagligt. Framrutan på bilen verkade spricka, men höll ändå fastän kvinnans kropp studsat mot den och när bilen bromsat hårt ramlade kroppen ned på marken.

rafflande fortsättning i kapitel 2 vilken handling du kan läsa om först när den publiceras