Kapitel 2. Klänningen hade gått sönder och det ena bröstet hade hoppat ut ur hennes bysthållare. Överallt syntes blod, på motorhuven, på marken, på vindrutan och på kvinnans söndrade kropp och klänning. Till och med de vita skorna var kletiga av blod. Efter de gnisslande och skärande ljud som uppstått vid krocken och bilens inbromsande verkade luften som död på ljud. Men det var förstås bara en villa. Det varade bara en väldigt kort stund. Sedan var den full av ljud. Röster hördes från människor som strömmade ur de bilar som även de bromsat in och stannat. En del av bilarna hade inte hunnit bromsa i tid utan hade själva kört in i de bilar som stannat framför dem. En bil kom med en sådan hastighet att den körde upp på den framförvarande bilens bakdel och flög en kort bit innan den med ett brakande ljud landade ovanpå en annan bil några meter framför. Den flygande bilen var rätt stor och tung och bilen under blev i stort sett bara mos. Den familj som suttit i bilen under och ännu inte kommit sig för med att kliva ut genom dörrarna kanske dog genast. Det hördes i alla fall inga röster från dem efter att den stora bilen landat på deras bil. Ännu en bil som kom i hög fart landade på bilen bakom den som nyss demolerats och krossade den. Men de som suttit i den hade kastat sig ut ur den när de sett vad som nyss tilldragit sig med bilen framför dem. Flickan stod som förstenad och iakttog skeendet utan att verka kunna vare sig reagera eller sätta sig i säkerhet en bit bort. Fascinerat iakttog hon hur bil efter bil anlände och bromsade in. En del av dem hann bromsa i tid bara för att bli påkörda bakifrån. När de såg folk kasta sig ur bilarna framför försökte de, med blandat resultat, göra detsamma. Det var en masskrock utan dess like. Det var som i en vansinnig dröm eller som i en film som uppfördes framför flickans ögon. Hon kunde inte förstå att det som tilldrog sig där verkligen hände. Samtidigt kunde hon inte låta bli att stå kvar där hon stod och bara uppleva detta kaos av krockande bilar, skrikande och blodiga människor. Så hördes ljudet av sirener. Först kom det en polisbil och en ambulans, sedan anlände en hel rad av brandutryckningsfordon. Fler polisbilar och ambulanser kom och än fler fordon som alla kom för att hjälpa till. Snart nog tjöt inte mycket annat än just sirener från fordon på väg till olycksplatsen för att börja röja och söka rädda människor. Plötsligt slog det upp lågor från den första bilen som hamnat under en flygande bil. Det började knastra och ganska snart började det också gnissla, braka, dåna och lukta. Det luktade bränt av olika materiel och så luktade det som stekt bacon ungefär, fast en mer sötaktig äckligt stickande lukt. Medan flickan stod där kom det fram en kvinnlig polis och började ställa frågor till henne. Flickan verkade dock inte riktigt höra vad kvinnan sade så polisen eskorterade henne bort till en polisbuss som stod en smula avsides.

Gastkramande spänning i kapitel tre