Kapitel 3. Det var ett fruktansvärt oväsen vid olycksplatsen så kvinnan bjöd flickan att stiga in i bussen varpå den började röra sig bort en bit från platsen och in på en skolgård som låg i närheten. Väl där fortsatte kvinnan att prata med flickan och försöka att få något vettigt ur henne. Flickan såg hur det kom några fordon från olika bolag som hade journalister och tv-kameror som dekaler på sidorna om sig. Poliserna som satt i framsätet pratade också. Den ena pratade med kvinnan baktill och den andra pratade med någon i sin radio. Efter en bra stund kom det en liten bil och svängde in bredvid polisbussen. En kvinna steg ur och gick fram till polisbussen. Knackade på rutan och så öppnades framdörren. Kvinnan visade sig vara en person som kommit för att hjälpa poliserna med flickan. Hon steg in i polisbussen och sade sedan någonting till polisen på passagerarsidan fram. Varpå denne klev ur och försvann bort från dem. Det dröjde länge tills han kom tillbaka. Då hade han med sig några kassar. Ur en kasse tog han fram ett kramdjur i form av en nallebjörn och sedan delade han ut inplastade smörgåsar och dricka. De skulle tydligen stanna på platsen en stund. Det gällde förmodligen att ta reda på vem flickan var och sedan kontakta föräldrarna varpå man sedan kunde åka därifrån och söka upp dessa i hemmet om de nu skulle visa sig vara hemma. Poliskvinnan vecklade upp plasten kring en smörgås och skruvade av korken till en läskedrycksflaska. Dessa gav hon sedan till kvinnan som kommit in sist. Men kvinnan gav smörgåsen till flickan och försökte få henne att äta. När hon såg att flickan började äta av smörgåsen räckte hon fram läsken och såg på medan flickan drack några klunkar ur den. Solen hade gått i moln och ett stilla regn började falla. Ambulanserna hade slutat komma och de verkade allesammans ha kört bort från olycksplatsen till respektive sjukhus. Inte heller några andra räddningsfordon hördes längre anlända.

Så gott som obönhörlig fortsättning i kapitel fyra