Uppbränd asfalt
Fångar upp morgonen efter
Regnet slår hårt under mina skor

Utanför polishuset är parkeringsplatsen tom
Resurserna tillåter inga polisbilar i Ronneby

Låtsad nykterhet jagas ikapp av gårdagen
Jag snubblar på en trottoarkant
Allt vi levde för igår går plötsligt upp i rök
Med maskan i min strumpebyxa och mitt skrubbade knä


Jag har tårar
Och låter de komma ikapp
De avvisande och dömande

Skölden är plötsligt genomborrad
Av deras välmanikyrerade naglar

Jag gråter en skvätt för alla som stannat kvar
I stan man måste lämna någon gång
För att vilja komma tillbaka




Regnet och asfalten bildar en doft
Som påminner om småstadsvår och blommor i brunnsparken

Morgonen efter
Jag reser mig upp

Spyr i grannens buske
Och hoppas han tagit sovmorgon