Med hörlurar mot världen
Och jag sjunger med i de mest sentimentala sånger
De stunder falsksång är som ärligast






Du var tre år yngre med din gitarr och ditt finniga punkband
Lite skämdes jag nog för att du fortfarande gick i skolan
Men det var nåt naivt och urskuldande med ditt yttre
Sån ansträngning bakom din klädsel för att den skulle se oansträngd ut
Och jag tyckte det var sött och kände mig så vackert mogen jämte dig




Du försökte med din gitarr men jag vågade inte sjunga inför någon
Gravitation med Kent och jag ljudlöst nynnande
Du häpnades över min plötsliga förlägenhet
Och du fick liksom plötsligt ett litet övertag



Vi oskyldigt hånglade under en för skarp sänglampa
För du var i den åldern då man fortfarande kunde hångla




Det ringde i din mobil
Du ursäktade med tungan i min mun

Det var hon som anade att du höll på att försvinna
Hon hotade med att köra in i en bergvägg

Din hand hade fumlat med min behå
Du drog den hastigt till dig
Och med tusen förlåt hastade du ut till kvällen utanför





Jag har sett er hand i hand många gånger
Du har så många gånger bett om ursäkt när hon inte sett
Men vi hade aldrig fungerat och det var så väldigt längesen







Och du är fortfarande tonårspunk och alldeles för många säkerhetsnålar
En vag liten påminnelse i mina hörlurar