Det sägs att man måste ha 'varit där'
för att förstå och visst är det så
att den som varit utsatt för övergrepp
utan att senare själv utvecklas till en
som begår sådana mot andra människor

kan ha lättare att förstå
att känna avsky och skräck
inför berättelser av den sorten
men det är ändå inte helt omöjligt
för en oinvigd

varken att förstå förövares bevekelsgrunder
att känna avsky inför sådana brott
eller att söka sig på att förstå
de som blivit eller bli utsatta för helvetet på jorden

det är inte omöjligt
även om det kan vara svårt

att bli utsatt eller att ha blivit utsatt
för mentala såväl som fysiska övergrepp
skapar sår och ärr som aldrig riktigt läker

det påminner om olyckor och dödsfall
att förlora en anhörig
en bekant
en vän

när man blir eller blivit utsatt
så äcklas man av att höra om
att det händer igen
att det händer andra än en själv

vetskapen och känslan av maktlöshet
inför att historien gång på gång
upprepar sig och intill ohygglighet
är ett ständigt skärande i samma sår

sår som fortfarande inte riktigt läkt
rivs gång på gång upp igen
som i en evig spiral
av ofrånkomlig verklighet

man får aldrig vara ifred
för den sortens verklighet
dessa skändligheter pågår hela tiden
på olika platser i ens egen närhet
ute i landet
utomlands och i en evig spiral utan slut

en för alltid pågående vansinnig cirkus
av fruktansvärda händelser
som äter sig in
i ens själ och aldrig lämnar en ifred

ändå går det att förstå sig på
förövares bevekelsegrunder
eftersom delar och fragment av sådan svärta
finns långt där inne i den egna själen

det är bara det att den som utsatts
reser barriärer
murar av glas och betong
mellan den egna verklighetens fasor och
den verklighet vi alla tvingas leva i

omgiven av möjlig skräck och äckel
över att det sker om och om igen
i form av mentala och fysiska övergrepp
och ytterst av allt
som tar sig uttryck i ond bråd död och pina