jag har försökt uttrycka mig

med vackra strofer, stora ord


jag har försökt bearbeta allt

med sans och återhållsamhet


men hur jag än vänder på faktum

hittar jag inga passande synonymer

till


min farsa är alkoholist, han har supit hela mitt liv, han slog mig, hotade mig,
hatade mig, skrek åt mig, när jag var fyra år gammal berättade han detaljerade berättelser för mig om hur han skulle mörda min mamma, med geväret och kronvodkaflaskan på bordet, han berättade hur kroppen ser ut inuti, och att man dör om man skjuter i hjärtat, och anledningen till att jag inte är värd lika mycket som alla andra människor, till exempel min kompis Marie, är att jag är en finnjävel, dotter till en hora, en finnhora utan människovärde

och nu... när jag är vuxen och vill konfrontera och kräva svar och hata och ge igen... är det han som är ett litet barn och gråter...

Så jag säger bara; snälla pappa, det är över nu