Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Moln kan man inte gå på

Jag vill slänga mig från klippan
Skrika ut att jag ångrat
Gråtandes som jag faller
Då gallret bryter samman
Men idag är jag än inte densamma

Kniper ihop nävarna
Magen får en oroande känsla
En rädsla som slukar mig i det
Längtan som försvunnit
Den tackar jag gud för

Ett steg närmare toppen av klippan
Allt börjar beröras lättare
När jag nått botten kommer allt glömmas
Fördömd med en börda
Droger finns till för att mörda

Ett felsteg och där försvann jag

Stupande ner

Mot vassa stenar

Och smärta som bedövar

Men jag landar inte
Vingar växer ur mig
Och jag far långt bort
På vägen fångar jag
Alla som känt likadant

Och så landar vi på moln
Där några stannar kvar
Medan andra väljer att
Gå tillbaks trots att de faller
För på moln finns ingen mark alls…




Fri vers av Bellé
Läst 641 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-04-14 19:36



Bookmark and Share


  "Dempa"
mäktigt
2009-04-14
  > Nästa text
< Föregående

Bellé
Bellé