Moln kan man inte gå på
Jag vill slänga mig från klippan
Skrika ut att jag ångrat
Gråtandes som jag faller
Då gallret bryter samman
Men idag är jag än inte densamma
Kniper ihop nävarna
Magen får en oroande känsla
En rädsla som slukar mig i det
Längtan som försvunnit
Den tackar jag gud för
Ett steg närmare toppen av klippan
Allt börjar beröras lättare
När jag nått botten kommer allt glömmas
Fördömd med en börda
Droger finns till för att mörda
Ett felsteg och där försvann jag
Stupande ner
Mot vassa stenar
Och smärta som bedövar
Men jag landar inte
Vingar växer ur mig
Och jag far långt bort
På vägen fångar jag
Alla som känt likadant
Och så landar vi på moln
Där några stannar kvar
Medan andra väljer att
Gå tillbaks trots att de faller
För på moln finns ingen mark alls…