Tänk livet, en gåva så skör och bräcklig.
Du ger den gåvan som förälder till ditt barn och kan bara hoppas att dom förvaltar den gåvan väl.
Men vad händer om man får en gåva man inte vill ha ?
Kan man få byta ?
Lämna det tillbaks ?
Finns det reklamations rätt på livet ?

Ja alla får det liv man förtjänar, det får jag höra varje dag då jag ropar på hjälp åt mitt barn.
Alla har förutsättningar att gör sitt liv till det dom vill ?
Är det verkligen så ?

Vill mitt älskade barn sluta leva, var det hans förutsättningar i livets gåva, att bara leva för att dö ?

Ja visst han gjorde fel vägval i sin ungdom som stal hans själ och lust att leva, så fel vägval i livet får man inte ta om man inte är tillräckligt stark att ställa sig upp igen och hur många är starka nog att resa sig ur helvetet utan kärlek ?

Jag finns där och hjälper, men andra säger att jag stjälper.
Jag tårkar hans tårar och han får snyfta färdigt i mina armar, är det fel ?
Jag lappar ihop hans sönder skurna armar och jag ber honom att stanna kvar här.
Såren på armarna kan jag hjälpa att läka, men såren i själen hur gör man med dom ?

Samtidigt som han inte vill leva så tror jag inte jag känner en enda till människa som igentligen vill leva så mycket som han vill.

Det är som han är levande begravd av demonerna som har stulit hans tro, hopp och själ.

Han har blivit lämnad av alla som han litade på ingen ville eller orkade kämpa med honom mot mörkret i hans liv, alla vill ha så jävla soligt och roligt i sina liv så dom orkar inte se i mörkret.
Tur att jag har en bra ficklampa med evigehets lyse, för jag lämnar honom aldrig där i mörkret själv.
Orkar inte ens tänka tanken vad som skulle hända om jag släckte även mitt ljus, lämnade honom och stängde dörrn...Men det lovar jag dig mitt älskade barn så länge jag finns, finns mitt ljus i ditt liv och min dörr kommer aldrig att vara stängd.

Så jag gav dig en gåva mitt lilla barn, jag begärde aldrig att du skulle klara av att hantera den på egen hand, jag hjälper dig att krypa, lära dig att stå igen, ska hjälpa dig att orka resa på dig och se bortom mörkret .
Ska hjälpa dig att höra fåglarnas kvitter istället för demonernas mummel.
Jag är stark för dig och jag är lugnet själv i stormen, låt mig skydda dig och visa dig den fina världen, jag vet att du vill vara där, så ta min hand och så behåller vi gåvan som du fick av mig för så längesen.

Kram från Mamma.

Vill också passapå att tacka Jonas "craidlarn" för att du finns när jag behöver vara svag och du är en fin vän, tack för dikten.