vi satt i ditt kök i hornstull
du sa att den enda kärlek du visste
var den som alltid blev till besatthet
och varför var det alltid så

jag sa det kanske handlar om oss
och du sa att vi som vandrar i gränsland
endast känner smärta
eller likgiltighet


vi satt i ditt kök och du sa
när allt är bra
som det ska
under kontroll
då känner jag ingenting
det är i saknaden av någons läppar
när de slår ner blicken vänder sig bort
som galenskapen
växer sig stark


vi satt i ditt kök i hornstull
och tänkte på dom som håller varandras händer
utan att det krampar
de som virvlar hos varandra och känner sina hjärtslag

utan att definiera sin existens
genom någon annans ögon


men du sa att vi var sådanna
som vandrar i gränsland


och väljer smärta
för den har fler färger
än likgiltighet