På en stenbänk på perrongen sitter en man
Han sträcker sig fram efter den krycka han tappat
Faller nästan till marken

Flickan som går förbi stannar och plockar upp kryckan
Hon ger den till mannen

Kvinnan bredvid utbrister
- O, vad bra! Jag visste inte om det var det han ville!

Flickan ser på henne och tänker på skylten
Skylten i skolan med den enda regeln
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"
Hon ser på kvinnan och hon säger
- Nähä

Flickan går vidare
Sätter sig på en annan stenbänk
När hon satt sig ner ser hon
hur mannen kastar kryckan till marken

Hennes hjärta skriker till
För hon ser ensamheten
Ser ensamheten och vill springa fram och omfamna mannen
Säga att han inte är ensam längre
För hon finns där
Hon ser honom

Men hon sitter kvar
För hon vet att han är en sån som man inte pratar med
Ingen har sagt det till henne
Men hon vet att om pappa hade varit där
hade han sagt det

Och hon känner hur kvinnan bredvid mannen tänker
"Vad var det jag sa?"

Men flickan ser att allt mannen vill
är att någon ska se honom
och vilja veta hur han mår

Hon undrar varför man inte får bry sig om sådana som han
Hon tänker
" Om jag vore ensam skulle jag vilja att någon såg mig"

Men hon sitter kvar
För hon vet att hon inte får fråga
Och när tåget kommer
ser hon hur mannen lämnas ensam kvar på perrongen

Hon höjer sin hand till fönstret
Och hon vinkar