klär av mig dagsljuset
drar ner persienner, skymning utanför
andas, tungt, tryggt, lungt
i mörker frodas tankar
tystnad
ändå ingen njutning
små strimmor av dagen letar sig fortfarande in
in
i mitt

fingrar nervöst för att kväva ljuset, ljudet
ändå så rädd, för att sommaren ska ge upp
sömnen så långt borta, klockan så nära
tickandet likt höstens hovar på kullerstenen utanför

två, tre, fyra, fem, sju, elva
kroppen släpar längst pitoreska hus
salt på kinder insjunkna, hopplösa
brutna tänder, fårade händer
våta fransar, höjda lansar

tyget fladdrar nu så lätt
nu när äpplen inte längre smakar
smakar av sommar