Tillsammans i 54:an och bussen full av kvällspigga

och trötta invånare, rultar vi fram på Stockholms

ständiga provisoriska väglagningar.

Du håller dig nära mig, fast vi bara känt varandra

ett kort tag. Vi tar samma buss efter målarkursen.

Jag är glad att jag tog mig till just denna kurs där

du fanns med på anmälningslistan.

När du med dina gamla snickarbyxor med färg på

och en reva i rumpan som visade alldeles för mycket

av din blekta hud, var det jag som tryckte för

hårt på min tub och gjorde ett kladdigt första intryck.

Du log lite snett under luggen och såg så näpen och

fuktigt ut, att jag blev törstig. 

Bussen väjer för någon illa placerad container och

de som står vajar till. Min överarm stryker lätt till

din topp och jag känner ditt bröst och en mjuk

bröstvårta. Generad tittar jag på dig, men du möter

inte min blick, utan verkar läsa reklamen om

badlakan för 99kronor från Åhléns.

Känslan av att vilja se dig naken och utforska dig

känns alldeles för privat med alla ombord och jag

skruvar på mig ifall någon såg vad jag tänkte.

Bussen bromsar in vid Odenplan och åter igen rör

min överarm ditt bröst, nu känner jag en skillnad,

bröstvårtan har fått en spänst. Som plinget från micron,

står mina muskler klara att handgripligen slita av

dig kläderna.

Jösses, jag vill ha henne nu, jag vill fylla henne med

mig och höra henne njuta att jag tar henne, tänker jag

och ser att busschaffören i backspegeln verkar se vilka

våta drömmar jag har.

Jag tittar på dig och du ser mig djupt in i mina ögon och

lutar dig lätt framåt och stödjer din hand mot mitt bröst.

Ett tecken, tänker jag.

Du formar dina läppar och säger något jag inte hör,

jag registrerar bara din varma andedräkt. Nu har det

blivit dags att slå en homerun med ett slagträ som

vuxit fort och stort.

-Vill du, hör jag dig säga

-Eh, ja vadå?

-Trycka på knappen bakom din rygg, jag ska av nästa

vet du väl, min kille bor ju på St:Eriksplan.

Trycker på knappen, bussen stannar, hon vinkar och

säger, ses nästa vecka och kliver av.

Kvar står jag och känner mig "bränd" på lyran jag slog.