Sista nageln lämnade läpparna

bara stumpar av hårdhet fanns kvar där

skönheten en gång haft sitt fäste

Insikten om hur tänderna förgäves försökt att visa väg

till att släppa taget om gamla känslor

men sinnet förstod aldrig läpparnas kamp

Trasiga lyste  delarna på fingrarnas mjukhet

trasiga som den själ som levt så många ensamma år

förlorad i minnen av  fiktiva bilder

Falska sanningar hade fyllt hjärtat

fast hoppet dolts i själens djup

det som levde var en bild skapad av en ensam hjärna

Ytan lyste som reflexer i mörkret

glättig, och bakom det ett oanat, oupptäckt djup

en prinsessa sov bakom törnen