Försöker springa i dendär
drömmen
men det går ju inte
när hälsenan har gått av
och mina tankar väger
alldeles för mycket,
ligger som ett ok
på mina axlar

Jagad i drömmen
så vanligt
så alldagligt
jaha, säger du
när jag vaknar
och är så rädd

Men själv sprang du
när jag var nära dig
stötte bort mig som
var med dig
Pendlade i närhet
och avstånd

Förtärde och vände
sedan ryggen

Men inte i drömmarna

Inte i mina drömmar
där gled du undan
så var det
bleknade bort
ändå kände jag din
tyngd på mina
axlar


Hela tiden

För Du ville mej alltid något
värderade mig
krävde att jag
skulle tala om

Mina känslor

Men när jag gjorde det
sa du
att mina känslor var

Fel

Gick i polemik
med min själ

Din medkänsla och sympati
växlade snabbt

För sedan gick du
till angrepp

Men allt Du sa
om Dina viktiga
förbannade
känslor

Var tungt och krävde
Min Uppmärksamhet

Men Du
kunde mest bara

Klaga