Som små rädda
harungar

Sitter dom där
på bänken i parken

matandes duvor
eller ,om det var
vid dammen, änder

de ofärdiga
längtansmänniskorna

Ingen ser

Ingen ville se dem

De kämpar för att
ens se
sig själva

Kring järnvägsspåren
i en mycket

Stor Stad

Bor de som inte
har jord

De som funnit denna
enda plats
på vår planet

För sin sovplats
till sig
och sin familj
barn som varje dag

springandes
över rälsen
mellan tåg

riskerar sitt liv

Alla förlorade
förlorare

Under himlens tak

Men hur vet vi
vad som är
Verklig Lycka?