Jag minns en tid då tiden inte fanns
En klocka som slog det sa mig ingenting

Sen sa den alltför mycket

Ett liv inrutat av klockslag
Och tider jag aldrig kunde hålla

Jag som alltid var så långsam
Fick med ens så väldigt bråttom
Att jag sprang bort ifrån mig själv
Ändå trodde jag aldrig att tiden skulle ta slut

Jag släpade mig fram i livet och lekte med minuter
Tills jag en dag fick känna smaken av snabbhet
Och världen saktade ner
En sekund ett ögonblick ett andetag
I lättnad
Och en bit av himlen
Allting var så självklart

Det var som jag förstod
Att jag äntligen fick vara mig själv

Jag var utanför betraktade, betraktades och gav väl fan i det

Ni hade ändå aldrig förstått
Men för mig föll allting plats

Min skymning, er gryning
Som alla andra av denna sort
Helt plötsligt hade tiden bara gått,
om det var natt eller dag
Inte visste jag

att
Känslan var så flyktig
Att det aldrig kunde hålla
för så fort jag funnit den
Var den på väg bort

så började jakten igen

Jag sprang från verkligheten
tills verkligheten hann ikapp
Skev och grå och hopplös
med nya spöken
Och röster som viskade
Vad jag trodde var sanningen om mig

En själ som bleknade
Och ett hjärta som värkte
för en kärlek så stark
att jag kunde gått genom eld