Efter att ha mediterat i bubbelpoolen var det dags för lite motion. Simbassängen var stängd för reparation men äventyrsbadet fungerade.
Vågsvallet gav mig ett par kallsupar som var rätt klorstarka men det var kul att försöka hålla huvudet ovanför ytan. När vågorna dämpades och ytan blev helt lugn blev det tråkigt att simma runt på ett så litet område. Därför sökte jag mig till den lilla strömmen och föreställde mig var en öring skulle trivas att stå och vänta på att insekterna skulle komma flytande. I lugnvattnet nedströms trappan gick det väldigt lätt att simma. Lugna arm- och bentag höll mig på samma plats i kanten av strömfåran. En inbillad slända mitt i strömfåran
fick mig att som en hungrig bäcköring göra en våldsam rusning ut i den kraftiga strömmen, plocka åt mig godbiten och sedan backa tillbaka till min vilsamma utsiktsplats. Efter att ha prövat olika lämpliga ståndplatser för en fisk
blev jag människa igen. Jag simmade en bra stund mot strömmen tills jag började känna att det var dags för bastun.