Jag vill inte skriva en klyschig text om hur fin du är, och hur mycket jag saknar dig
Jag vill inte verka desperat av att få träffa dig
Jag vill inte skriva att du betyder allt för mig
Jag vill inte berätta att du förgyller mina drömmar med din närvaro
Jag vill skriva sanningen

Sanningen som är just den, att du dyker upp i mina drömmar och är alldeles perfekt
Att min saknad till dig gör sig påmind varje gång du går in i min dröm och väcker tankarna om dig.
Att jag just i denna stund överväger att köpa flygbiljett bara för att få träffa dig igen, och blir glad av tanken, även om jag vet att det bara är just det,

en tanke.

För allt är bara en tanke. Allt är bara en idé, en fantiserad historia som inte kommer att bli verklighet. Du är du och jag är jag. Vi är vi, men ändå inte vi. Det kommer inte att bli vi.

För hur skulle det se ut egentligen?

Skulle jag vara beredd att offra en vänskap.
Skulle vi vara beredda att offra vår vänskap.
Men samtidigt finns tanken där att det kan vara så att det är menat att det ska vara vi.

Är det meningen att klockorna ska ringa och att vi båda svarar JA på en enkel fråga
Är det meningen att du och jag ska flytta in i ett hus någonstans i världen
Är det meningen att vi ska få köpa blöjor, turas om att gå upp mitt i natten och sitta hos ett skrikande barn
Är det meningen att vi ska hantera jobbiga tonåringar som säger att de hatar oss
Är det meningen att vi ska gråta dagen de lämnar huset för att bli egna människor
Är det meningen att vi ska sitta hemma en fredagkväll, titta på ”på spåret” och försöka lista ut vilken stad de är på väg till
Är det meningen att vi ska vara nöjda när pensionen kommer och bestämma oss för att se vad världen har att erbjuda
Är det meningen att vi ska bli gamla tillsammans och bara njuta av livet och av varandra.

Är detta meningen


Eller bara min fantasi.