det har passerat livstider
i varje korsning
vid alla hörn
som ska minnas de fångade ögonblick
som fick oss att hitta
tidlösheten

vi är bara fångar i vår kropp
själen är fri
bortom betong och dis
gråhet och bespottad ångest

kan se den doft som förnimmas
blåser till storm vid falska leenden
och ruvar på bitterhet som slutligen'

bara förgör ditt solljus

det har flyktigt försvunnit mot nya tider
och låtit äktheten av kärlekstyngda blickar
forma en horisont som inte längre fylls av dimma

vi är de äkta slagen som krossar cement
och slukar de murar som gränslöst
hindrar världen att bli en

vi är det äkta ljus som skyddar oss mot
mörkrets intrång och som vaktar Universum
att slutligen kollapsa när en likgiltighet vinner kampen

vi har lärt oss att förgöra
de solljus som bara lockar oss
till avgrunden och väckt den
tid som för oss mot slutet