Jag kämpar med mitt utanförskap.
Att jag alltid står med ett utifrånperspektiv och betraktar.

- Det här är en statusuppdatering, säger mannen på scen.

Men det stämmer inte.

Det är aldrig en uppdatering bara ett retrospektiv eller i bästa fall ett konstaterande

Jag kämpar med mitt utanförskap.
Jag kämpar mot impulser
och för att klämma in min ektoplasma i konformitet.

När mitt barn säger: -Jag älskar er för ni är så annorlunda föräldrar,
ilar ett lyckorus genom mig...
men i sista passagen fastnar en tagg,
den som undrar vad det innebär?

Annorlunda rämnar klosslådans väggar.

Jag kämpar med mitt utanförskap och att inte skriva dagbok som om någon skulle läsa.
Det är farligt att leva efter andras normer
och andras definition,
men det är så världen ser ut idag.
och än värre var det väl förr.

Att kämpa med sitt utanförskap är en ensam kamp utan vinnare,
eller egentligen en storvinnare och massmedaljör..
små vinster hela tiden och mängder av förluster
som ingen ser
ingen vet om
utom jag.