Jag tackar och bockar jag!

För vad då, lilla vän?

För alla bockar jag fått
här i boken

nu eldar jag upp alla horbockar
alla julbockar, alla fel jag gjort.

Nu skriver jag av en sak

för varje dag och förlåter igen.

För vad då?

För jag är väl en galning

den där byfånen och token?

Va?

Jag är alltså en spillevink
en pajas en lustig prick
ja en sådan sort...

Vilken då, fattar inget, min vän...?

Men hajar du inget?
Jag är fan ta mej den mest fetaste
fulaste dummaste mest ensamma
varelse på moder jord och varför
kalla mig för vän?

För du är min vän.
Jasså, sen när då då?
Sen barnsben. Minns du inte?

Nä! Ja minns inte det.
Var möttes vi?
När du kom ut från magen
stod jag där med öppna armar
och tog emot dig.

Är du en av mina bockar?
Nä ja är en god vän

som beskyddar och visar kärlek.

Visar du mig arbetsbockar
och arbetsrockar och sitter med
en kondom på och lockar?

Nä jag bara finns fast du inte minns.

Är du en träbock eller?

Nej jag lever bortom din värld
och kommer till dig mest när
du är ledsen, sorgsen, arg och skäller.

Okey, kom så får jag ge dig en kram
fast jag inte alltid är en trevlig fin liten dam.

Jag kanske ska ta dig i hand och bocka...

det är dags att tacka mig själv
utan någon förbannad tid att passa
med en armbandsklocka.

Kram kram på er alla träbockar!