Vandrar med tankarna släpandes efter mig.
De ramlar ner på hyllorna, trillar ner på golvet.

Jag böjer mig sakta ner för att pocka upp dem.
De smiter undan, gömmer sig under golvet.

Jag ger upp och inser människans begränsningar.
Inser att inget är rätt, inget är fel.

Söker en mer karaktäristisk personlighet.
Men ger snart nog upp, lämnar butiken.

Tankarna tar sig fram med massiv krigsföring.
Något dör för varje tanke, nya onda tar deras plats.

Hur definieras en person om inte av handlande.
Finns jag där ute, eller är jag en själ utan form?

Jag överväger varje detalj tills den försvinner.
Sedan kritiserar jag mig själv, väljer det minst synliga.

Försvinner i en människomassa.
Försöker synas, gömmer mig, ångrar valet.

Vem kan älska den människa som formas till närmsta ting.
Den som är robust, som inte kräver spänning.

Din kärlek är viktigare än den borde.
Din frihet kan inte bli mitt gitter.

Ta mig ur tankarnas farliga nät.
Begrav mig i impulser och känslor.
- låt dem styra



Behöver hitta nerven i livet, sanningen i beteendet och tankarnas mönster.