Sprickan i den värld jag tror vår är möjlig, och den värld jag ser omkring mig, den är alltför djup. Så kraftig att jag ställer mig frågan hur några ens kan hoppas på en morgondag i ett så kallt och demoraliserat väder. Jag vill dra mig tillbaka och fly från denna scen ty för varje steg jag tar går något inom mig sönder.

Rulla fram vintunnan och låt glaset förbli fullt, så överfyllt att samhällets skådespel inte driver dig till sprickans kant.