ja, jävlar att hon föll när den skrapigt hesa rösten sa hey, eller var det sättet han drog ner hakan samtidigt. eller möjligen den mörkt stålgrå ringen runt pupillen i blicken som stannade aningens för länge i hennes, för att sedan dra sig neråt. inte neråt på det där betraktandet ner-och-upp-igen-sättet som en del män som trodde de var någon sorts gigolos höll sig med, utan neråt varmt ömt utan att bli förnedrande eller vulgärt. eller det lilla sneda leendet med de kanske vackraste läppar hon sett, eller hur luggen föll ner lite över ögonbrynet. hey. ja, jävlar.