Löparen
Av D. Spangenberg

"Det här är ett av världens äldsta, anonymaste och givande maraton"
Mitt namn är Lou och jag är en av de som tränat inför detta maraton. Jag fick ett samtal från någon anonym för tre månader sedan att jag har blivit utvald. Jag tänker berätta exakt hur våran konversation lödd;
- Det här är din chans att vara med i ett maraton, accepterar du denna chans?
- Jag har aldrig sprungit ett maraton innan, hur långt är maratonet? undrade Lou.
- Ingen av dessa som jag har kontaktat som sedan har accepterat denna chans har sprungit ett maraton innan heller, detta är din ända chans att få delta i ett sådant här maraton Lou... Accepterar du? undrade den anonyme.
- Efter som de är min ända chans så tar jag den svarade Lou.
- Bra, du har från och med idag tre månader på dig att göra dig fysiskt och mentalt redo för detta maraton, oavsett om du är fysiskt och mentalt redo när dessa tre månaderna har gått så kommer du oavsett vad, vara en deltagare. Lycka till och var en värdig motståndare till de andra deltagarna svarade den anonyme och lada på.
Lou blev både rädd och ivrig efter samtalet, rädd blev han eftersom han visste inte riktigt vad han get sig in på och ivrig efter som han blev utvald till att vara en redo löpare inom tre månader, detta kommer till att bli hans livs största utmaning hittills. Lou började träna samma dag som han fick samtalet, han började med att förbereda sig mentalt på att de var ett maraton han skulle genom gå. Det bästa sättet för honom att förbereda sig mentalt var att sitta och tänka att han sprang maratonet redan nu och såg sig själv springa hela loppet och in i mål som vinnare. Efter att ha suttit så i trettio minuter var han redo för att springa ute i naturen. I naturen finns stor variation på miljön, det var både långa raksträckor samt långa och korta uppförsbackar och nedförsbackar. En längre bit bort finns även terräng miljö att springa i. Lou gjorde den mentala övningen varje gång innan han sprang sin runda i mer än två månader i sträck varje dag. Den sista månaden innan maratonet bestämde sig Lou för att gå till stadens gym och få lite mer muskelmassa. När han väl kom till gymmet var det nästan fullt men han går till receptionen och vill köpa ett månadskort. Men när han väl har sagt att han ville träna här en månad så ger receptionisten honom ett svar han inte förvänta sig;
- En månad bara... Det går tyvärr inte, vi har bara tre månadskort här på grund utav att enbart maraton löpare tränare på de här gymmet varje dag svarade receptionisten
- Är de enbart maraton löpare här undrade Lou förvånat sammanbundet med skräck.
- Ja det är de, du ser ut att vara en fritids tränare, så du får gå till något annat gym i stan svara receptionisten med en hånande ton och ansiktsuttryck.
- Jag är en maraton deltagare så jag vill träna här och bara i en månad, kan du vara snäll och låta mig göra detta svarade Lou irriterat tillbaka.
- Om du säger de så, här får du en månad att träna på vårt gym. Men du får nog träna riktigt ordentligt om du ska se ut som de andra här inne svarade receptionisten samtidigt som hon höll sig för skratt.
Irriterad gick Lou in i gymmet och blev förvånad över hur mycket muskelmassa nästan alla på gymmet hade och vilket hårt tempo de tränade i. Men de hindrade inte Lou till att gymma, utan han byte om till träningskläder och började som uppvärmning på rullbandet. Från ingenstans står det helt plötsligt en tjej vid hans rullband och presenterar sig;
- Hejsan mitt namn är Sofie, vad heter du? undrade Sofie
- Hej mitt namn är Lou svarade Lou och fortsatte springa på rullbandet.
- Vill du tävla i vem som kan springa längst och med snabbast tempo undrade Sofie.
- Visst, ta rullbandet bredvid mig så kör vi svarade Lou självsäkert.
När Sofie väl hade kommit på rullbandet var tävlingen igång, Sofie visade snabbt vart nivån på tempot skulle ligga så Lou fick en jobbig start. Men efter ett tag kom också Lou in i rytmen av tempot de låg på och kunde springa med lagom stora steg. Båda sprang och sprang och var helt inne i sin egna värld samtidigt som de sprang så tiden bara rusade förbi.
- Vi stänger gymmet för dagen om trettio minuter så, gör er klara för att lämna stället och glöm inte gör i ordning maskinen eller rullbandet efter er innan ni går sa receptionisten i högtalarna.
- Va stänger de redan sa Sofie förvånat.
- Ja det verkar så svarade Lou tröttsamt.
- Jag skulle kunna springa i en eller två timmar till svarade Sofie
- De är beundransvärt, jag hade kunnat springa max tjugo minuter till svarade Lou samtidigt som han stängde av rullbandet.
- Vi sprang ju bara i två timmar, Lou svarade Sofie med glimten i ögat.
- Vi får se till att träna imorgon med då svara Lou och skrattade.
- De gör vi, ses imorgon svarade Sofie och var på väg ut ur gymmet.
Innan Sofie lämnade gymlokalen såg Lou hur vacker hon var. Hon var brunett med glittrande hår, hade fräknar i ansiktet och med klar bruna ögon och han märkte att hon hade en personlighet som var vänlig, social och stor vilja. Lou längtade redan till att träffa henne igen och denna gången prestera ännu bättre. Dagen där på var Sofie redan på gymet när Lou kom ditt och i full gång med träningen, de hälsade snabbt på varandra sen fortsatte de träna var för sig men efter en stund så tog de och träna ihop på rullbanden. De fortsatte så här nästan hela månaden ut. Men de tre sista träningsdagarna innan de skulle vara redo för maraton var aldrig Sofie där och de var en besviken Lou varje gång han inte såg henne på gymmet. De tre månaderna av träning är nu förbi men inget maraton har blivit av och det gör Lou upprörd och förundrad att de inte blivit något av de när han har tränat så hårt och alla andra deltagare med. Två dagar efter att träningstiden är förbi blir Lou så sur att han skriker ut;
- Min livs chans kan dra åt fanders.
Men just efter att han skrek ut de ringer telefonen, Lou svarar med en smått irriterad röst;
- Hallå
- Det är snart dags för maratonet Lou, du har tio minuter på dig att infinna dig vid Tunnelsvägen 1 vart start positionen är svarar en anonym och sedan lägger på.
Lou flyger som ett skott upp till sitt rum och byter om till träningskläder och kör sedan bil till Tunnelsvägen 1 vart de är tiotusental andra löpare redo. Lou checkar in och får en nummerlapp sen så tränger han sig förbi ofattbart många löpare för att få en mitten position i maraton. Helt plötsligt kommer samma anonyma röst från högtalarna som finns där;
- Jag vill bara tacka alla löpare som friviligt har accepterat denna stora utmaning som just är framför er, Det här är eran livs chans för den kommer bara en gång i livet. Det finns bara en vinnare de resterande blir automatiskt förlorare och har desvärre heller ingen chans att komma tillbaka hit, så kämpa för allt ni är värda och för den som vinner är belöningen livsförändrande, Lycka till.
Efter att han sa att de bara fanns en vinnare och resten blir förlorare greps mer än hälften av alla löpare av fundersamhet och ofokuserade. Lou undrade varför alla blev så ofokuserade över ett maraton, han hade tyvärr inte hört vad den anonyme sa för han var i sin egna värld just då för att få bättre fokus. Helt plötsligt kommer en så kraftig vind att de får alla deltagare att lätta från marken och flyga framåt i en sådan fart som inte ens går att beskriva, man hinner inte se hur miljön är omkring sig, man hinner egentligen heller inte ens tänka innan vinden är borta igen och alla deltagare är någon helt annanstans. Miljön som de befinner sig i nu finns det bara en väg och de är framåt om man försöker springa åt vänster eller höger så är de omöjligt för alla träd som ligger så tätt ihop så de bildar en väg. Innan man kommer till träden finns det gatelyktor framför som lyser upp den här vägen som enbart går framåt. Mer än hälften av de deltagande är fortfarande i förundran och vet inte vad de ska göra. De andra har redan sprungit iväg från gruppen, Lou är en av de som sprang för han visste att maratonet har börjat nu, de springer i en otrolig fart som om alla har fått extra energi på grund utav att de just är maraton. Lou springer för bli flera hundra i taget och är på väg mot de främre ledet av klungan, han märker själv att han springer snabbare än vad han tidigare har gjort under sin träning. Alla löpare följer lyktorna som visar vägen, alla är så fokuserade på att vinna de här loppet att de inte tänker på något annat än sig själva och att vara längst fram. Detta leder till att många löpare blir trängda ihop så de ramlar eller skadar sig på grund av överansträngning. Lou har nu tagit sig fram till de tio bästa och märker att Sofie är bland dessa tio. Han märker också att det är fler tjejer än killar längst fram, vissa är brunetter andra blondiner med bruna eller blåa ögon och olika kroppsbyggd. När han kollar hur killarna ser ut märker han att alla killar är mer muskulösa än vad han själv är och de är också enbart brunetter eller blondiner. Själv är Lou en kille med brunt hår och bruna ögon inte alls lika muskulös som de andra. Han försöker komma ikapp Sofie men hon springer i ett sådant tempo som inte går att komma ikapp, men han ger inte upp för han har insätt att han har fått en för kärlek till henne som är svår att beskriva för han har aldrig fått den för kärleken till någon innan men bestämmer sig för att försöka berätta det till henne innan de är i mål. Efter att de har sprungit nästan i en evighet på den här raka vägen så delar sig plötsligt vägen i två delar, så nu måste man välja vilken del man ska springa åt antingen vänster eller höger. Det blir ett enkelt val för Lou för Sofie springer åt vänster samtidigt som sju av de andra löparna springer höger. Så nu är det bara Lou, Sofie och en till manlig löpare kvar och vid det här skedet är alla nästan jämsides med varandra och nu har Lou sin chans att förklara sina känslor för Sofie;
- Sofie, Sofie, Sofie ! skriker Lou
Sofie kollar bakåt och ser att de är Lou.
- Lou, Hej kul att sig dig igen! svara Sofie
- Desamma, jag måste prata med dig! svara Lou
- Då får du först komma ikapp mig! säger Sofie och skrattar.
- Du kommer aldrig komma förbi mig säger den andra killen.
Lou hade helt glömt bort att de var en tredje löpare med och inser att han måste förbi honom för att ens få en chans att prata med Sofie. Så Lou tar i allt vad han orkar samtidigt som den andra killen gör det, de kommer båda ikapp Sofie men hon har fortfarande ledningen i detta maraton. Till slut kommer han förbi den tredje löparen och är jämsides med Sofie.
- Sofie jag har något jag vill berät... hinner Lou säga
- Inte nu, Jag försöker vinna de här lopp... hinner Sofie
Innan både hon och han upptäcker ett starkt ljus längre fram båda antar att de är målet och springer med den lilla ork som finns kvar. Ju närmare mål de kommer ju starkare blir ljuset, just nu leder Lou och är så nära mål att de bara är några får meter kvar men han vet inte riktigt vad han ska ta sig till för han vill berätta sina känslor för Sofie innan marionett är över och kanske aldrig får se henne igen som efter att hon försvann från gymmet. Men då får han en idé.
- Ta min hand! säger Lou
- Varför? undrar Sofie
- Så vi båda kan vinna, tillsammans svara Lou
- Varför vill du dela vinsten? undrar Sofie
- För jag kan inte vinna utan att du med vinner för då blir de samtidigt en förlöst, Jag har någon för kärlek till dig svara Lou
- Jag känner desamma, jag har också någon för kärlek till dig på något sätt svara Sofie och tar hans hand.
Lou drar till sig Sofie så de kommer in i ljuset exakt samtidigt, Efter ljuset så blir de kolsvart och både Lou och Sofie faller i en djupsömn. I denna djupsömn känner både Lou och Sofie att de utvecklas sakta men säkert av någon anledning. Efter en lång tid av djupsömn kommer ljuset tillbaka men den här gången svagare än under maratonett. Lou och Sofie förs mot ljuset av kraft när de är ute och helt i de öppna skriker både Lou och Sofie men så hör de något som fångar deras uppmärksamhet;
- Herr och Fru Windberg, Ni har fått en Son och en dotter säger Doktorn.
- De verkar redan ha syskonkärlek tillvarandra, de märks på dem av någon andlednig säger Fru Windberg.
"Det här är ett av världens äldsta, anonymaste och givande maraton"
Av D. Spangenberg