Norrland har mött sitt öde

löftena om ett modernt liv

om en ljusnande framtid

om delaktighet i utvecklingen

är svikna sedan lång tid tillbaka

Glesbygden har blivit över

en skrotad relik från gångna tider

kvar finns djupt bottnad bitterhet

hos bortglömda missnöjda invånare

exotiska i stadsbons och turistens ögon

Hundar skäller i bilar utanför Konsum

skyltar saluför allt till älgjakten

en ritual, årets mest betydelsefulla

heligare än julafton, ja allt annat

dags för män att få vara män

Storstadsmänniskans inskränkta syn

är bilden av den röda stugan

i ett grönt och pittoreskt landskap

som står där när semestern kommer

oförstående inför överlevnadskampen

Endast i valtider talas det om glesbygden

då nämns energi, livskvalité, kunskapslyft

företagsetableringar, it och bredband

Är den en resurs? Vad får den kosta?

Eller bara något för de kvarboende?

Varför envisas då folk med att bo kvar?

Tja, ett skäl säger optimisten kan vara

att trots oändligt stora markarealer

finns inte en enda parkeringsautomat

Bara en så’n sak!

© Kjell Åhsberg