Det var länge sen du svalde. Tårarna som nu rinner är ren sorg. Hägringen har falnat och elden måste göras upp om igen om det ska vara någon mening. Du bjuder mig ditt kaffe sött och starkt. Jag ska visa dig frost. Det finns inget enkelt för den född med kylan i nacken. Men det var länge sen du svalde. Hur famnar man en ny gryning säg, det blanka blad som faktiskt ligger där naket. Det är ingen metafor för ensamhet utsatthet skörhet. Det bara är. Det.

Svaja sol på halsbandet och låt rosendoft fylla badkaret. Jag strålar i din famn och låter min fontän bli din och hur du fyller mig och dagen låter jag hållas för mig. För dig. Du strålar.

Det var länge sen du sade. Jag vill lyssna nu.