Jag behöver hopp uttryckte Churchill och 

när han nämnde för sin fru att jag ska vila

hos dig efter sista kampen och hon svarar 

honom att han brutit dessa löften ett helt

liv och han ömt menar men nu och sedan 

uttrycker allting klarade jag att möta med 

dig vid min sida även den dallrande döden 

vildblommornas dofter under mitt Linne 

ett minne flera minnen  din röst om din 

betydelse för mig och jag borde vara rädd 

för döden 

ett plötsligt ögonblick i det där gula rummet 

där tåget rusar varje kväll syrsorna jagande

i tusental och erfar erfar hur det känns när 

kroppen inte upplever skräcken kan ta emot 

falla 

Du ser mig nog inte här förälskelse jag i

linne uppkrupen mot evighetens vägg 

men molnen drar i mina tår