Han upptäcker att kyrkogården framför honom är prydligt uppdelad i områden som är inramade av gröna måbärshäckar. De påminner om kvadratiska små radhustomter. Samma typ av häck som fanns runt huset han själv växte upp i. Det känns som tusen år sedan. Pappan bor nu ensam kvar i huset och det som en gång varit ett hem fullt av värme och aktivitet har nu blivit ensamhetens palats. Minnen förkunnar dess självklara existens men värmen kommer nu från det lokala elbolaget. Inget är sig likt. Döden städade ur huset och tog modern med sig.