väckerfunktionen i smartfånen ringer
det är den trettionde i tolfte
kvart över tolv
jag har varit halvvaken en stund
lyssnat på det svaga regnljudet
genom det en aning öppna fönstret
regnet och jag
har somnat om i korta stunder
nu börjar resan till att vara så vaken
så jag tar mig upp ur min säng
idag solen har gett upp
finns det bara tre anledningar
att komma upp ur sängen för
blåsan kaffe viljan
jag låter de ha sin kapplöpning
halv tre vinner faktiskt högoddsaren
med små marginaler
viljan följd av blåsan
den senare hade kunnat vänta lite till
mellan låt mig kalla det brunchtuggarna
klunkar jag på mitt kaffe
ser på hur mörkret ta över något
som aldrig riktigt ville vara dag
jag suger på ord att avsluta året med
hör köksklockan
mig själv tugga slurpa och svälja
annars bara en svag svag tinnituston
istället för ens ett endaste ord
om trettiotvå timmar knappt
kommer det nya
ljusare blir det med
ett knappt halvår till
och så vidare
om jag får
om jag orkar
om jag vill
min förnöjt kluckande mage
i samtal med klockans tickande
ibland ett lite djupare andetag
knappt ens registrerat av min
dvalande slowmoskvalpande hjärna
jag lägger mitt huvud i nacken
gör små snabba huvudrörelser
som om jag hade velat mima
nänänänänänänänänänänä
utan att mena det och känner
hur särskild den bakre hjärnan
vaggas mjukt mot skallbenets insida
eller om jag nu inbillar mig det
vilket som spelar ingen roll
ett tydligt djupt andetag
ett stort inre leende
och tanken
jag har faktiskt börjat lära mig
efter alla dessa tunga år
sakta mer och mer
jag älskar mig
resten ger sig