Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Alltings förmultning.


En berättelse

Sjuk och döende:
Vem skulle kunna övertala honom
att han inte var det?
Metoder.
Det var rena teknikaliteter.
Kvinnan som klämmer tillbaka barnet
och förnekar den stora lyckan.
Han var för trött för att argumentera.
Det var som att lyfta en alltför tung vikt.
Han satt då slutligen på den röda trappan.
Läkaren hade gett honom pillren.
Han var avlägsen, inte sig själv.
Samtalen rasade samman.
Han njöt inte av dessa människor omkring.
Han gjorde inte det.
Han satt på den röda trappan.
Barnen hördes bakom honom i huset.
En kvinna i en blå klänning
var synlig genom trapphusfönstret
bland träden på gården.
Hans mun var torr – pga pillren.
Han visste att det aldrig skulle sluta.

Han hörde dem plaska i poolen.
Några i baddräkter,
andra i underkläder.
En flickas våta tröja
tovade på hennes bröst.
Han vände bort ansiktet,
kunde inte längre se sådant.
En hund gnällde.
Ett barn sprang naken på poolkanten.
Någon täckte henne med en handduk.
Läpparna blåa och darrande.
Han avslutade sin drink.
Han tittade nu på andra sidan.
En kvinna hällde ned klor i vattnet
i sin rengöring av detritus
som simmarna hade skapat.




Fri vers (Prosapoesi) av Kosmopoliten
Läst 27 gånger
Publicerad 2024-05-11 07:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kosmopoliten