jag la ett stycke is i solen. somnade och lät kroppen smälta samman med jorden. en tusennatt för ohämmad hågkomst. hem möter. Där. Där. Mitt hemma. en susning sköljer över. sköljer rent. rent från den känslan av domning. den som faller över handryggen när natten övergår. och ändå är det så obestämt obrutet. dropparna som stannar kvar i dimman.

Overkligheten möter realismens sanna ansikte. Som en avdammad spegel. Är jag då damm eller spegelbild. Dömd och fallen. Friad och rest.

Men du. Låt mig svälja dig hel.