Jag minns hennes ansiktsuttryck mycket väl. Det var som igår, fastän denna hennes nyfödda arrogans, hade uppdagats redan för flera år sedan. Närmare bestämt 3 år och sju månader sedan. Det var mycket märkligt. Jag målade en vacker oljemålning samma dag av en mor och ett barn som jag hade tänkt skänka till välgörande ändamål, men istället packade jag ihop den och bar upp den till vinden. Jag var inte riktigt fokuserad den dagen trots allt, det hela är mycket märkligt.

Mikhayah har lovat att, tillsammans med Rebecka, ta hand om katten och vattna blommorna medan jag är borta. De är riktiga vänner dessa fina ungdomar. Jag önskar ibland de vore mina egna barnbarn, jag ser den starka likheten mellan oss; den determinism som enbart få människor innehar. Jag ska noga se till att det finns tillräckligt med roligt att hålla på med för dem under den kommande veckan, sovrummet har gjorts i ordning och alla tillbehör har lagts fram. Mikhayah bad mig även om en liten extra tjänst vilken jag ska tillgodose. Jag är ju trots allt lika fascinerad av Rebecka och hennes lilla vännina som han själv.

Jag träffar henne som hastigast i korridoren, tar henne i hand och önskar henne god lycka inför de finala sluttentaminationerna nästa vecka. Vi lärare har lyckan att se små frön spira upp ur jorden varje dag, och fångas av de som har potential att ta sig ända upp till stjärnorna. Men ibland tar man fel. Det händer även den bästa, jag har rannsakat mig själv och vet att det inte var hos mig felet låg. Utan hos henne. Hon hade en förmåga att ingiva förtroende som ingen annan. Dessutom har hon den där oemotståndliga charmen och är bland de mest skarpsinninga av sista-årseleverna. Jag har älskat henne högt helt utan anledning, alltid i tron att hon älskat mig lika mycket tillbaka. Sarah du är vacker, så otroligt vacker, viskar jag tyst efter henne medan hon lunkar tillbaka till klassrummet. Det finns en final plan även för dig, en resolution vi alla kommer bli nöjda med.

Penseldrag är, tvärtemot döden, pånyttfödelser. De bär med sig en mäktig kraft. Varje drag gör mig starkare, mer vital, mer beslutsam...mer fylld av lycka och välbehag. Jag har samlat en oerhörd kraft under dessa mina dagar i strandhuset. När jag tänker efter var det väldigt länge sedan som jag faktiskt kunnat sitta alldeles ensam och bara måla, vara helt klar i sinnet. Om jag kunnat fånga den härliga vinden på kanvasen, hade den varit som genomskinlig poesi. Strömmande ur en frisk källa långt härifrån där enbart goda tankar lever och frodas. Att lyssna till havet låter nu som de sista skrik av kärlek, så törstiga är dropparna som förenar sig till en samlad entitet.

Jag har faktiskt aldrig någonsin känt mig så fri som idag, allt tack vare henne. Blodet flyter nu runt av egen kraft och gör oss båda till ett evigt kretslopp, förenade med resten av skapelsen, utan början utan slut... Hon är vacker, så vacker. Min målning förgylls nu av hennes eviga charm.

Jag skänker denna vackra oljemålning, av en död ängel, till havet. Jag skänker en bild att uppslukas och upplösas...att äntligen sköljas ren. Känslor går aldrig förlorade, de omvandlas enbart till ny kraft. En metamorfos hör livet till och en skön fjäril blir så även du. Till sist vackert fladdrande till kvävda skrik av längtan...

.

Mikhayah möter mig vid tolvslaget på verandan. Han räcker mig en bild att minnas. Och döden har inga penseldrag.